Hjärtat orkade i fredags inte att vara ifrån mina små längre. Trots att timmarna vi skulle få ihop var få så for jag under kvällen till fäboden. Jag möttes av glada barn som hade mycket att berätta och visa. S har blivit tokig i fiske och ville tillbringa kvällen med att meta. Bara hon och jag rodde ut i sjön och metade. S drog upp fisk efter fisk och vi samtalade om allt mellan himmel och jord. Vi såg den eldröda solen gå ner bakom berget och de kyliga kvällsvindarna hann komma innan vi efter en lång stunds metande återvände till land. Väl i land ville S bara sitta på bryggan och njuta av kvällen,
- Det är så vackert att bara sitta och titta, säger hon och blickar ut över sjön där vi för en stund sedan satt och fiskade.
Denna kvällen, dessa få timmar där i båten med min kära dotter blev en av mitt livs finaste kvällar. Vi satt som i en bubbla där bara hon och jag existerade. Minnena av denna stund kommer jag förvara långt inne i mitt modershjärtat, ett hjärta som blir större och varmare för varje dag jag spenderar med mina små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar