I onsdags buffrade vi hem och med det avslutades vår tredje och bästa fäbodsommar.
Denna sommar har S utvecklat ett gediget intresse för uteliv, hon har vandrat, fiskat, börjat tälja med kniv, plockat bär och rott båt. Hon har under denna sommar komponerat ihop en egen sång om det härliga livet på fäboden
" Det är så härligt när solen går ner,
när myggen vaknar och man kan fiska.
Då kan man gå ner till bryggan och meta,
då får man många fiskar"
Dessa ord sjunger hon med inlevelse och med ljuva rörelser.
Då vi i början av veckan berättade för henne att fäbodtiden började lida mot sitt slut föll hon i tårar. Hon grät då vi berättade det och ville efter en stund vara ifred på rummet hemma i Malung, för att få tänka på annat.
Älskade unge!
Minnen från denna sommar kommer värma, tina upp både mammas och pappas hjärtan när vintermörkret närmar sig.
Lycklig S i fäbodidyll
Men lilla gumman stugan finns kvar å vi kan få fina dagar i höst där och kanske vi är där i Jul. Med härliga minnen från denna sommar klarar vi av hösten och vintern galant.
SvaraRadera